Keep left, no right

Jag trodde jag landat i paradiset! Allt är täckt av sockervit snö! Så vackert, så magiskt, så skimrande. Lyckades helt tydligt komma hem till den kallaste och färgstarkaste vintern på många många år.

Så det kändes rätt bra att återvända trots allt. Stängde in mig på stugan i Pernå och vågade mig ut i kylan endast för att skida. Fick smaka på julmat, äta pepparkakor, dricka mjölk, elda i brasan och bada bastu med dopp i snön. Och sedan sova under tre lager filtar och täcken.

Jetlag, aaahhh. Tro det eller inte, men jag har sovit ända till 5.44 idag (en lördag). Vågar knappt säga då jag somnade. Kom tillbaka till Helsingfors igår, efter några sköna dagar på lande. Den där landevistelsen behövdes för att själen skulle hänga med. Enligt Sara färdas själen i 80 km/h, så inte underligt att vi inte kom hem samtidigt. I stället har jag haft tankarna på andra sidan jordklotet hela veckan.

Men väl tillbaka i Helsingfors kommer vardagen emot. Var har jag mina nycklar, min plånbok, alla hundratals förmånskort som man behöver för att gå och handla? Vilken rockficka använde jag senast för busskortet? Hur var det med vinterskorna, köpte jag nya i fjol eller var det inte tillräckligt kallt för det?

Tog mig in till centrum för lite pappersbyråkrati och lovade sedan köra hem pappas bil från stan. Lyckades sätta igång tjuvlarmet, höll på att stiga in på fel sida om bilen och tryckte ideligen igång vindrutetorkarna då jag skulle blinka. Inte lätt att vänja sig vid högertrafik efter ett halvår av "Keep left".

Dessutom går jag fel i trapporna, står på fel sida i rulltrapporna och krockar med alla på gatan. Helt anpassad är jag ännu inte.