På väg norrut

Checklista: Sovsäck, insektmedel, solglasögon, pannlampa, myggnät för ansiktet, hatt, sandaler, solkräm + 30, ipoden, mycket böcker och litervis med vatten! Jag är redo för äventyret.

Vi har studerat i fyra veckor och är därför ytterst välförtjänta av en vecka ledigt. I dag lämnade jag in min första essä på sex sidor, ett "högkvalitativt" akademiskt arbete om hållbarhet, klimatförändringar och ... mycket mer. Har jobbat på essän i flera veckor utan att egentligen komma nånstans. Men i förrgår förstod jag äntligen själva frågan och då bara strömmade texten fram på tangentbordet (med lite modifiering). Så nu ligger essän i en liten box utanför professorns rum nr 2.0.91nånting på tredje våningen i något som kallas ISTP-flygeln i östra delen av Social Science-byggnaden mitt emot Economics and Business-komplexet.

Vädret har blivit bättre. Men någon desto mera sightseeing har det inte funnits tid för. Jag besökte East Perth och ABC-studion i fredags för att delta i ett seminarium om journalistikens framtid. Kändes skönt att få umgås med lite businessfolk emellanåt. Slipsar och kavajer och parfym och högklackat.

Och i dag har jag förberett mig inför tio-dagars resan upp till nordvästra Australien. Vi kommer att färdas 4000 km i buss, så jag försöker febrilt komma på ett sätt att hålla ipoden laddad under hela resan (varför finns det ingen ström i ödemarken??). Kristin kom över på lite choklad och te för att säga hej då. Mina rumskamrater påstår att de kommer att sakna mig, haha!

Byket är rentvättat, skorna nerpackade, kameran tömd på gamla bilder, kylskåpet tomt. Nu återstår bara några timmars sömn och sedan avfärd tidigt i gryningen.

En månad avklarad

Det regnar fortfarande! I medeltal fem minuter per timme. Men tillräckligt för att skrämma bort folk från uteaktiviteter. Så vad gör man?

a) Ordnar vin- & ostkväll med sina vänner.

b) Förundras över sina förtjusande rumskamrater.

c) Spelar korgboll. Helst då det är uppehåll.

d) Testar Didgeridoo (utan framgång).

e) Avnjuter Fish (& Chips) at Cicerellos i Fremantle.

f) Lär sig Tysklands geografi. But why??

g) Deltar i frågesporter om allt och inget.

h) Konstaterar att hundägarna här får understöd av staten.

Wrong way, go back!

Det är inte meningen att man ska äta IKEA-köttbullar med lingonsylt och gräddsås här. Men jag gjorde det ändå.

Old English Rounds

Hur ofta händer det att du kommer ut från en föreläsning på gott humör, nästan på gränsen till att skratta? Oftast är man trött, hungrig, stel i kroppen, förvirrad, utmattad eller ibland rentav uttråkad.

I dag hände det, jag steg ut från klassrummet med ett leende på läpparna. Skrattade för mig själv hela vägen tillbaka till studentbyn och visste egentligen inte riktigt varför. Men det kändes bra. Varje tisdag får vi lära oss engelskt uttal och betoning, samt skillnaden mellan australiensisk, brittisk och amerikansk engelska. Vår underbara lärare avslutar varje workshop med en sång, så då terminen är slut har vi sjungit oss igenom allt från London's burning till Row, row, row yout boat.

Ikväll ska vi på mat och dryck-runda till Fremantle (Freo). Tisdag och onsdag är det fest på stan. På tisdagar är biobiljetten några dollar billigare, och på onsdag är drinkarna subventionerade för studerande. Vårt mål är att testa alla Fish & Chips-ställen i Freo, eftersom det råder vild debatt om vilket ställe som är bäst.

Så därför sitter jag nu och funderar på vilken klädsel som skulle sitta bäst för ikväll. Alternativen är inte så många, det som rymdes med i bagaget minus det som är smutsigt, minus det jag hade igår, minus det som blev vått i regnet. Återstår: Typ två alternativ. Börjar vara rätt så trött på samma klädutbud hela tiden. Den röda eller den svarta? Ah, den röda hade jag igår. Den svarta är smutsig. Jeans eller jeans? Svarta skor eller ... joggingskorna? Om man testar alla tänkbara kombinationer blir det kanske ett dussintal alternativ. Men allt passar inte ihop. Och allt är inte till allmän åsyn.

Så det gäller att vara kreativ. Och inse att alla andra utbytesstuderande lider av samma i-landsproblematik.

Nu är jag rotad här

Jag planterade några träd igår. Först skulle man röja lite mark, sedan gräva en grop, sänka ner plantan, täcka igen rötterna, vattna och placera en grön trebent trädvakt runtomkring. Vi hade tre timmar på oss att plantera 3000 plantor på ett litet område vid campus. Målet var att skapa en trädkorridor för vilddjuren från ett bushland till ett wetland i närheten.

Roligt att få uppleva, tänkte jag. Men då klockan ringde klockan 8 på söndag morgon kändes det inte lika lockande. Men iväg bar det, och sviterna av två kvällars festande fick snart ge vika för lite uppiggande regnäventyr i vildmarken. Knappt fyra timmar senare var marken täckt av små gröna trädvakter och kläderna dröp av regn och smuts. Hur roligt som helst!

Men det är inte alltid lätt för en ovan trött trädplanterare att komma ihåg alla steg. Grävde ner en plastkruka i jorden där i början... Men det vet inte trädprofessorn.

Dagar i regn

Jag vaknade i morse av att det störtregnade mot tak och fönster. Det stormade därute och regnet kom från alla håll, uppifrån och nerifrån och sidlänges och baklänges. Det var så spännande att lyssna på, så jag beslöt att inte stiga upp förrän några timmar senare.

Vi börjar få ordning på våra rutiner här i lägenheten. Trots att vi är sex personer som delar badrum, kök, soffor och balkong är det aldrig trångt eller upptaget någonstans. Alla kommer och går i otakt, och har föreläsningar på de mest udda tider. Så det finns gott om tid för en själv. Men vill man ha sällskap är det bara att gå och sätta sig i soffan eller öppna dörren till sitt rum. I dag kokade jag ris i över en timme, bara för att det fanns så mycket att diskutera under tiden.

Jag tror det behövdes något av en icebreaker. Som i söndags till exempel, då det var dags att städa. Varannan vecka har vi något som kallas "flat inspection", då hela lägenheten granskas från golvlister till lampskärmar. Den som inte städat sitt ansvarsområde för böta X antal dollar beroende på hur slarvig man varit. Så söndagkväll var det bara att plocka fram mopp och skurhink, stöna högt en stund och sedan sätta igång. Daniel drog på sig morgonrocken och låste in sig i badrummet i två timmar och lyckades trolla fram några skinande vita kakelväggar. Dylan, som nästan aldrig syns till, lämnade sitt rum och plockade ut sopborsten ur garderoben. Farah och Tom yrade omkring med kläder, böcker, tekoppar och allt sådant där som finns överallt. Yibing tog sig an ugnen. Jag ägnade fem timmar åt köket tills ingen vågade komma i närheten.

I dag är det torsdag och lika rörigt som förut, men vi klarade inspektionen.

Det har regnat hela veckan, och femdagarsprognosen ser lika dyster ut. Märkligt nog är det främst fråga om korta hårda skurar som återkommer med cirka en timmes mellanrum. Däremellan kan vi ha sol och varmt.

Istället för att bli våt har jag ägnat veckan åt att förstå mig på fenomen som till exempel urbanisering, klimatförändring, framtida energikällor, återvinning och kreativ hållbarhet. Det är mycket att läsa, och första uppsatsen ska vara inlämnad inom två veckor.

Jag har gått till butiken, längs en väg kantad av citronträd. Bakat en kaka, utan att ha en vettig visp. Lärt mig skillnaden mellan brittisk och australiensisk engelska, med en entusiastisk lärare som nyligen återhämtat sig från svininfluensa. Följt med en basketturnering mellan våra courtyards och fått ännu en gratis hamburgare. Gått på Body Pump och insett att rörelserna var exakt de samma som hemma. Och jo, åkt till Swan Valley och testat vin (se bilderna i galleriet!).

Veckans nya bekantskap heter Bobtail. Träffade honom då jag satt ute på balkongen och läste häromdagen. Vi gillade inte varandra till en början, men insåg att vi måste bli kompisar om jag ska överleva outbacken om några veckor.

Några tankar

Det tar tid att tänka. Tid som du egentligen aldrig tycker dig ha. Därför känns det extra skönt att finna sig själv sittande på balkongen med tankarna på villovägar. De tappas bort och fångas på nytt och bara cirklar vidare. Jag har tänkt massor, på allt och inget. Och sedan stigit upp och kokat en kopp kaffe och insett att jag fortfarande har 30 sidor kvar att läsa inför morgondagens föreläsning. Vilket inte känns så dumt det heller.


Några här väntar redan på att terminen ska ta slut och de får resa runt och se fler platser. Jag väntar egentligen inte på någonting, utan tar en dag i sänder. I torsdags tog vi bussen in till Fremantle och lyckades fånga in solnedgången vid stranden. Besökte en lokal pub och lyssnade på lokala förmågor. I går promenerade vi upp till Kings Park för att se den vackra staden glittra i kvällsskymningen. Och avslutade utfärden med våfflor och sirap, och en bubblande drink bland cocktailklänningarna och fotbollssupportrarna vid bardisken. Njutit av vardagen som studerande, med andra ord.

14 weeks to go

Terminen har kört igång! Jag läser en studiehelhet i grävande journalistik, Investigative Reporting, där vi förväntas gräva fram ett scoop i ett land som jag tills vidare bara har en dryg veckas erfarenhet av, en kurs i Global and Regional Sustainability, som ger oss kunskap att rädda världen (eller åtminstone en helhetsbild över problemen) samt en kurs i Historical Mysteries of the Modern World, där vi har 14 veckor på oss att lösa mordet på Abraham Lincoln, hitta Sir John Franklins försvunna expedition till Nordvästpassagen och avslöja Jack the Ripper, för att nu ta några exempel.

Motivationen är på topp minsann!

I dag upptäckte jag en ny nationalpark alldeles ett stenkast från campus, ungefär samtidigt som det började regna. Vi har haft sol och värme en vecka nu, men vädret ser ut att slå om. Åkte därför in till IKEA en sväng och laddade upp med filtar och annat nödvändigt. Lyckades få med mig 1 kg köttbullar och lite lingonsylt också, ifall hemlängtan blir för stor.

Och så har jag köpt en cykel! Fick den för 20 dollar av en cykelmekaniker som sålde återanvända saker på campus idag. Den är aningen sliten, men har två hjul och en ram och rullar, så nånstans ska man väl komma med den också.

Motsols

Jag har insett varför min oftast mycket pålitliga känsla för orientering plötsligt inte fungerar. Allt snurrar nämligen åt fel håll. Solen rör sig motsols, månen likaså. Mitt på dagen står solen rakt i norr, precis så att man bländas då man kisar mot de stora skyskraporna vid horisonten. Norr är mot Perth City, sett från vår lilla universitetskulle. Det konstaterade vi i dag under lunchrasten på campus (ännu en gratis barbeque stod på programmet).

På samma sätt är det när man spolar i toaletten, vattnet snurrar åt fel håll. Det var en amerikan som upplyste oss om det, eftersom det var det första han kollade upp då han anlände till Australien. Och förstås måste vi andra kolla in samma sak.

Dessutom dras man åt fel håll här, Corioliskraften felväg. Så när jag gick ut på en sen kvällspromenad i går kväll, så gick jag aningen vilse igen. Men å andra sidan visade det sig vara ett lyckokast. Råkade springa rakt in i en australisk fotbollsmatch, Aussie Rules, en sorts blandning av fotboll och rugby.


Det såg helt obegripligt ut. Jag stod där vi sidan om planen en stund och försökte reda ut lagen. En bit därifrån stod en äldre man lutad mot sin jeep och följde med spelet. Kunde inte låta bli att gå fram och fråga vad de sysslar med.

Laurie visade sig vara en typisk trevliga australienare. Han är rörmokare och har en son som spelar i hobbydivisionen, är född uppe i ödemarken och gillar långa avstånd. You know mate, we went 230 km just to have a swim in the ocean, bräker han. Ingenting är för långt för en australiensare.

Två timmar senare är spelet slut och vi har talat oss igenom hans två äktenskap, västkusten, nationalsporter och middagsrecept. Och jag har fått en vägbeskrivning hem. No problems, mate!

***

I morgon börjar allvaret. Har första föreläsningen 11.30 am. Måste därför passa på att lägga upp några bilder från veckan som gått (fler finns i picasa-albumet om någon dag).

En skrämmande nattlig tur i Fremantle Prison.

En utfärd till Fremantle Harbour.

Ett besök i nationalparken Hills Forrest.