Transperth!

Australien är stort. Det växer för varje dag. För varje ny gata du utforskar öppnar sig ett nätverk av ännu fler gator, och det bara fortsätter längre ut i förorterna (och slutar in the outback). Närmaste stad ligger en 20 minuters bussresa från Murdoch University. För att komma in till Perth City tar det först 5 minuter med buss och sedan cirka 20 minuter med tåg. Nästan alla har en bil, campus har hela 7 stora parkeringsplatser och det verkar inte räcka till.

Här finns massor att se, men du behöver minst en dag för att ta dig någonstans. Jag brukar ha lätt att orientera mig på nya platser, men här har jag ingen kontroll. Jag kan inte uppskatta avstånd, och inga kartar är vettiga nog att ge en överblick. Det går helt enkelt inte att överblicka. Det är enormt!

Tur nog fungerar kollektivtrafiken, Transperth! Bussarna följer tidtabellen och har klart markerade rutter. Du stiger på, "checkar in" med ditt SmartRider-kort och sitter ner på någon av de förvånansvärt fräscha sätena. Bussarna går på naturgas och för nästan inget oljud. Passagerna stiger av genom bakdörren, och är noga med att tacka chauffören innan de stiger av. Rejält minsann! Och när man stiger av "checkar man ut" sitt SmartRider-kort och ser saldot på maskinen.

En enkelresa inom en zon kostar 51 cent för oss studerande (dividera med hälften så får du euro). Inom Perth city åker du till och med gratis.

I går tog vi bussen till Fremantle, i dag till Garden City. Exakt vart vi åkte är lite diffust ännu, men okej, har bara varit här i knappt en vecka ännu.

***

En annan reflektion: Mörkret!
Det är vinter här, vilket kanske märks bäst om kvällarna. Kring 6 pm går solen ner, och det snabbt. Det blir kolmörkt. Ett sådant där djupt vintermörker som känns tungt, kallt och ibland lite skrämmande. Man vill bara krypa ihop i en varm liten vrå inomhus. Jag har virat in mig i en lånad filt på golvet framför den lilla kvadratiska värmemaskinen som snurrar en timme i taget. Har varmt te i koppen bredvid, eller kokat vatten (för kranvattnet smakar lite lustigt).

Det paradoxala är att det kan vara över 20 grader hett på dagarna. I dag satt jag ute på vår balkong med en kopp kaffe och svettades i en somrig topp. Insåg på kvällen att jag till och med bränt kinderna en aning. Men värmen är kortvarig, bara så länge solen är uppe. Och på morgnarna brukar det vara fukt på fönstrena, och vått i gräset.

Men vi går mot varmare tider här, i motsats till många andra.

I går kväll grillade vi ute i kylan, tills alla var genomfrusna. Men det kändes lite som sommar i alla fall. Smakade på kängurukött, en dyr delikatess här. Träffade några amerikaner, tyskar, asiater (klumpade ihop många länder) och en dansk. Har även lärt känna mina rumskompisar, suttit kring matbordet och bläddrat i kartböcker och berättat om ja, allt det där de hört om Finland men aldrig trott är sant. Farah är från Brunei och är här tack vare sin regerings generösa understöd. I utbyte måste hon återvända hem efter studierna och undervisa i engelska i fem år. Dessutom får hon inte gifta sig här. Och inte lära ut olika religioner. Och blir hon underkänd i en kurs blir hon hemskickad och skyldig myndigheterna de där 10 000 dollarna som studierna här kostar per termin.

Åh, säger jag och börjar diska. På tal om att vara på utbyte.