Sitter för tillfället på en konstgjord ö utanför Hong Kong och väntar på att stiga ombord på det tredje och sista flyget. Här är 32 grader och jag är klädd för vinterväder.
Frankfurt var dränkt i regn och dimma, från planet syntes endast myrstigen av billyktor längs Autobahn. Landningen i Hong Kong var däremot något av det vackraste jag varit med om. Hade det inte varit för två vinluktande finnarna bredvid hade de där 12 timmarna i luften varit nästan angenäma. Vi talade inte med varandra, förutom då jag måste be dem maka på sig för att komma fram till toaletten. Sedan låtsades vi tala olika språk.
Efter 27 timmars resa utan sömn känns det sedan jättelogiskt att lämna flygplatsen i Hong Kong för att ta snabbtåget in till downtown i väntan på nästa flyg. Inte ens yllefleecen, långbyxorna, flygstrumporna och de två tunga väskorna satte stopp för den idén. En massa blanketter om hälsoläget ska fyllas i. Svetten bara rinner och sömnbristen gör kinderna röda. Alla ser misstänksamma ut. Här är det superhygien och ansiktsskydd som gäller. Jag använder upp hela förrådet av hygienservetter under den två timmar långa promenaden i stan. Åker världens längsta rulltrappa, ser skyskrapor och lustiga djur och spenderar 100 dollar på tågbiljetter.
Och nu vill jag bara sova.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar