På samma sätt är det när man spolar i toaletten, vattnet snurrar åt fel håll. Det var en amerikan som upplyste oss om det, eftersom det var det första han kollade upp då han anlände till Australien. Och förstås måste vi andra kolla in samma sak.
Dessutom dras man åt fel håll här, Corioliskraften felväg. Så när jag gick ut på en sen kvällspromenad i går kväll, så gick jag aningen vilse igen. Men å andra sidan visade det sig vara ett lyckokast. Råkade springa rakt in i en australisk fotbollsmatch, Aussie Rules, en sorts blandning av fotboll och rugby.
Det såg helt obegripligt ut. Jag stod där vi sidan om planen en stund och försökte reda ut lagen. En bit därifrån stod en äldre man lutad mot sin jeep och följde med spelet. Kunde inte låta bli att gå fram och fråga vad de sysslar med.
Laurie visade sig vara en typisk trevliga australienare. Han är rörmokare och har en son som spelar i hobbydivisionen, är född uppe i ödemarken och gillar långa avstånd. You know mate, we went 230 km just to have a swim in the ocean, bräker han. Ingenting är för långt för en australiensare.
Två timmar senare är spelet slut och vi har talat oss igenom hans två äktenskap, västkusten, nationalsporter och middagsrecept. Och jag har fått en vägbeskrivning hem. No problems, mate!
***
I morgon börjar allvaret. Har första föreläsningen 11.30 am. Måste därför passa på att lägga upp några bilder från veckan som gått (fler finns i picasa-albumet om någon dag).
En skrämmande nattlig tur i Fremantle Prison.
Ett besök i nationalparken Hills Forrest.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar