Från öknen till kusten

Australien fortsätter att fascinera, det är ett enda stort äventyr från morgon till kväll. För att sammanfatta vårt äventyr hittills:

Vår resa började i Alice Springs och förde oss ända ut till nationalikonen Uluru och närbelägna Kata Tjuta (bilden). På kartan finns de i mitten av Australien, i hjärtat av det röda centret.

Från Alice Springs tog vi tåget söderut till Adeleide. Resan med The Ghan tog 23 timmar och gick förvånansvärt smärtfritt.

Tre dagar i Adeleide gav rum för en cykeltur ner till stranden och marinan. Observera julstämningen på gatorna.

"No standing, reindeer only". Julgubben har fått min önskelista.

Från Adeleide tog vi tåget till Melbourne, 10,5 timmar. Tina och Chris från Tyskland står för lunchen.

Shopping i Melbourne. Det ösregnade hela dagen...

Men dagen efter hade vi strålande väder. Hela onsdagen ägnade vi åt att köra längs med Great Ocean Road, en av Australiens vackraste platser.

Min strand finns längs vägen. Från Melbourne bar det av till Brisbane och upp till Hervey Bay, därifrån vi tog en tre dagars 4WD safari camping tur ut till Fraser Island. Tina och Chris stannade kvar i Melbourne för att fortsätta på egna vägar.

Kirstin och jag på ön ...

... tillsammans med 10 backpackers i en bil.

Det finns inga vägar på Fraser Island, bara sand och strand. Men vi överlevde utan att köra fast en enda gång.

Backpacking

Sitter för tillfället i en hostellobby i Adeleide, South Australia, med internetförbindelse för en timme. Förra lördagen lämnade vi Perth, strax efter fyra på morgonnatten, efter några tårögda och skrattglada timmar tillsammans kring poolen på campus.

Sent samma dag anlände vi till ett svettigt Alice Springs, med närmare 37 grader och en massa flugor. Söndagen spenderade vi i den lilla byn i hjärtat av Australien för att sedan åka ut på en tredagars tur till Uluru, mer känt som Ayers Rock. Sov under stjärnorna och vandrade bland hisnande vackra vyer varje dag. Har aldrig druckit så mycket vatten som under de där dagarna.

Tågresan tillbaka till Adeleide tog 23 timmar, men gick förvånansvärt snabbt. Med tre goda vänner som resesällskap blir det aldrig tråkigt. Och så fanns det ju alltid känguruskelett och uttorkade floder att titta på längs vägen.

Och nu har vi bott här i tre dagar. Första eftermiddagen somnade vi på en gräsmatta nere vid floden, andra dagar lyssnade vi till en digeridoo-konsert och i dag har vi cyklat ner till rikemansmarinan och tittat på båtar. I morgon bitti bär det av till Melbourne med tidiga morgontåget. Torde ta kring 12 timmar.

Och i korthet:

• Klockan här är nu åtta och en halv timme före finsk tid, om någon undrar.

• Min röda kappsäck har klarat 20-kilo gränsen hittills (tack och lov har ingen vägt mitt handbagage).

• Min fot är fortfarande svullen efter surfingen.

• Vi har ännu inte grälat en enda gång efter en veckas resande tillsammans.

• Jag läser en massa böcker och njuter av att göra ingenting.

• .. och, jag har lärt mig somna sekunden efter att jag lagt huvudet på dynan. Det är ett bra tecken. No worries down under!

Sista torsdagen

Jag läste ur John Grishams bok för en stund sedan, Testamentet. Den har legat på hyllan i mitt rum i fyra långa månader och ska nu packas ner i en låda för att fraktas hem över sjön i ytterligare tre månader. Den är alltför viktig för att lämnas kvar. Den hör hemma på vinden uppe i Jakobstad, där jag hittade den en vacker sommardag sista veckan före avfärd.

Egentligen borde jag läsa för examen imorgon, men det får vänta en stund. Avnjuter sista pulverkaffet och lyssnar på den svarta kråkorna utanför fönstret. Saknar dem inte. Ännu.
Vi tog en tur till Kardinya idag och hämtade hem stora papplådor som ska fyllas med allt som inte får plats i kappsäcken. Att skicka hem 10 kilo kostar 100 dollar, så det gäller att hålla mig till rimligheter.

Imorgon är sista dagen i Perth. Ska checka ut, skiva sista provet klockan 14 på eftermiddagen och sedan dela ut kramar åt höger och vänster åt alla goda vänner som fortsätter åt olika håll.

Vid 6-tiden på morgonen går flyget till Adeleide, och några timmar senare till Alice Springs. På måndag har vi bokat en tre-dagars-tur till Uluru. Därefter korsar vi landet och tar tåget tillbaka till Adeleide, en dygns resa ungefär.

Följande måndag åker vi vidare till Melbourne där vi stannar till torsdag. Jag och Kirstin flyger sedan till Brisbane, sätter oss i en bil och kör upp mot Hervey Bay och Fraser Island där vi har ett tredagars sand-safariäventyr framför oss. Väl tillbaka på torra land kör vi uppåt längs barriärrevet och återlämnar hyrbilen vid Airlie Beach utanför Whitsundays, där vi stiger ombord på en segelbåt och seglar iväg för några dagar.

Vid det här laget borde vi vara nånstans kring den 18 december och lagom solbrända efter snorkling och surfing. Sedan vet jag inte så mycket mer.

Jul? Nu?

Bara en kort reflektion. Tom spelar julsånger i duschen (Stilla natt) och Farah äter pepparkakor i vardagsrummet, med tomteluvan bredvid sig på soffan. Det är närmare 30 grader varmt ute och folk svalkar sig på balkongerna. Något är fel.

Allt ska packas ner den här veckan. Hela lägenheten ska in i små lådor och tömmas för sommaren, mitt rum likaså. Ska skicka hem några paket med vinterkläder, böcker och annat skräp som mamma tycker att jag borde slänga bort redan nu. Men nej, det ska SPARAS. Punkt.

Okej, nu lyssnar vi på Aladdin. Det blir bara bättre...


(det här ska vara tomt till helgen)

What a morning!

Tidiga morgnar är det allra bästa. Speciellt morgnar då det stormat och ösregnat hela natten, för att sedan lugna ner sig vid 6-tiden och lämna kvar en frisk fläkt fylld av dofter och fukt.

Det droppar fortfarande utanför mitt fönster, men molnen börjar skingras. Jag har väckt upp Winston, som vanligtvis inte gillar tidigare morgnar, men idag var det nödvändigt. Pulverkaffet är slut, och närmaste räddning betyder en 200 meters promenad över till Kirstin i nya studentbyn.

Winston är vår tjutande espressomaskin som brukar förgylla en och annan studerandes sinne. Han samarbetar allra helst med Tom, men jag jobbar på min övertalningsförmåga.

Börjar längta efter ett riktigt hushåll - med allt som hör till. Endast en vecka återstår, så ingen orkar längre investera i sådant som behövs:

1) En visp att röra ihop saker med
2) Medel att ta bort rödvinsfläckar från en vit kjol
3) En ordentlig disktrasa

Ikväll ska vi äta ute, fira med en sista middag tillsammans. I övrigt känner jag mig ganska färdig att lämna Perth. Har sett det mesta av stan, från stränderna till museerna, kört bil i morgonrusningen längs Freeway 2, druckit chai latte vid Cappuccino Strip i Fremantle, sett Australia II som vann America's Cup på 80-talet, ätit världens godaste pasta på italienska Sandrino's, svalt litervis med saltvatten utanför Scarborough surfbeach, hört självaste Matt Gresham live på en fiskpub och vandrat upp för St Jacob's ladder för att beundra utsikten över Perth i solnedgången.

Och nu ska jag studera.

Känguru på bild

Det regnar! Jippii! Har nästan saknat det... Å andra sidan håller det flugorna borta, de där surrande små kräkena som finns överallt och börjar vara rätt så enerverande. I går satsade vi istället på andra små söta djur, och hälsade på kängurun och koalabjörnar i en wildlife park en timmes utfärd från campus.


Min kamera fungerar bevisligen igen, efter sandduschen uppe i norr (se nedan). Kostade 50 dollar att tvätta den från smuts och sten.


Jag sitter och skriver på min slutstory för MCC601. Tack Fredde för den något tillskrynklade Fazers Blå-plattan som kom på posten. Den räddade åtminstone halva artikeln. Många har börjat planera vilka maträtter de ska beställa då de kommer hem. Jag saknar speciellt bröd, riktig potatis och vanlig mjölk. Har nästan glömt vad man äter därhemma? Kräftor kanske?

Födelsedag!

Det har hänt så mycket att jag knappast hinner med själv. Men några höjdpunkter:

• Födelsedag! Eftersom det är examenstider råder no-noise-policy i studentbyn. Inga "sociala tillställningar" är tillåtna. Sådana regler måste förbises då något stort ska firas, tyckte vi, och ställde till med världens fest. Svenska Henrik fyllde år dagen före mig, så vi slog ihop en skandinavisk smörgåstårta och gräddtårta, köpte in Finlandia och Absolut Vodka och bjöd in alla vänner i byn.


• Studierna är ÖVER. Det "enda" som återstår för min del är en slutexamen och två större projekt. Så vi jobbar hårt med det sista.


• Vi har hyrt en bil för några veckor och kör nu nästan dagligen ner till stranden för att surfa, sola eller annars bara njuta av havet. Det är sand och saltvatten överallt, underbart.

• Min fot är svullen igen. Damn surfbräda. Men å andra sidan lyckades jag hållas på brädet ända in till stranden.

• Studentbyn börjar tömmas på folk. En av mina flatmates har flyttat ut (han den tysta) utan att vi märkt något. Samtidigt är det farewell-fester så gott som dagligen någonstans.

• Jag har fått så många fina presenter att jag fortfarande är rörd. Fredde, Jessi och Matti ska få ett extra tack för den underbara film som jag fick på posten igår. En minut in i filmen hade jag redan så hemlängtan att jag övervägde att ta första bästa flyg hem. Och när Fredde satte sig på cykeln och trampade efter tändvätska till tonerna av Bicycle Race skrattade och grät jag så att mina rumskamrater kom inrusande med stora ögon. Åh, vilka proffs, kunde platsa i vilken filmfestival som helst! Och extra plus för "Behind the scenes footage"!

• Övrigt, såg Michael Jacksons This is it för några veckor sedan, drack te med journalist-överhuvudet vid universitetet, intervjuade en australiensisk parlamentsledamot och köpte två nya kjolar häromdagen.