Ååh, det åskar!

I går kväll åskade det. Hela himlen lystes upp av blixtrar i olika mönster, höga och låga och raka och slingrande. Vi hade utsikt över hela spektaklet, från lägenheten på tredje våningen där vi satt och tittade på film. Den mest avkopplande söndagskvällen på länge, efter en skön slapp dag på stranden.

Kanske det betyder att vi äntligen får sommar här. Nog för att vädret varit helt okej, 20 plus nästan varje dag och solsken. I lördags var det regnsjukt, så vi åkte till ett shoppingcenter med Maltes bil och spenderade kvällen på lokala biografen. Inte illa det heller.

Föreläsningarna är inne på slutrakan, vilket betyder att vi snart måste börja förbereda oss för de slutliga tenterna. De flesta européer verkar studera som galningar, medan amerikanerna hellre spenderar veckorna på olika fester. Men nästa helg är det dags att resa igen, vart och hur är ännu oklart.

Men jag börjar få nog av det här rummet. Nog av mina rumskamrater som jag sett alltför mycket av. Vi lagade mat tillsammans två kvällar förra veckan, vilket var en kväll för mycket. De går mig på nerverna ibland.

I dag var faktiskt första dagen jag kände en släng av hemlängtan. Kanske var det åskvädret, kanske oljudet från vardagsrummet, kanske känslan av att alla börjar vara lite trötta på det intensiva levandet här. Just nu skulle jag behöva fotmassage, en egen soffa att ligga raklång i, finskt kaffe, ett rent badrum, ett ordentligt sängtäcke, nya kläder (nej, man kan inte klädshoppa i Perth, de förstår sig inte på mode) och en varm kram.

Det jag däremot har är en fin solbränna, världens bästa studievänner, tre bra böcker, en australiensisk stråhatt och inga prestationskrav den här veckan. Så, det kunde vara sämre.