"Up at 6, go by 7"

Jag vaknade i morse någon minut över 6, två timmar före väckarklockan. Klarvaken, förvirrad, borttappad bland lakanen. Var är sovsäcken? Soluppgången? Terry, tältet, slamrandet av koppar och fat, ljudet av dragkedjor som öppnas i tälten runt omkring. Spridda skratt, morgonsömniga läten, suckar, fnitter ...

Den här måndagsmorgonen ligger jag ensam i min säng, med fördragna gardiner och omgiven av total tystnad, endast 24 timmar sedan jag låg inbäddad i sovsäcken vid lägerelden, blickades upp mot stjärnhimlen. Röken från gårdagens brasa snurrar runt i luften, askan pyr fortfarande. Vi har övernattat under stjärnorna, medan några sökt härbärge i fårhuset eller i ett uppslaget tält. Terry har dukat upp för frukost, flingor och bröd och det där eländiga jordnötssmöret som amerikanerna frossat i under hela resan.

Tio dagar i den australiensiska outbacken är över. En resa fylld av röd jord, vattenfall, trånga klyftor, saltvatten, snäckor, korallrev, kängurun, vilda djur, otroliga vyer och mycket skratt. Vi färdades närmare 4000 kilometer i en liten skumpig buss med countrylåtarna skvalande ur högtalarna. Stannade vid små roadhouses och laddade batterierna med kaffe och snacks. Snorklade runt bland sköldpaddor och korallrev, hoppade ner för klippor och landade i djupa vattenhålor, klättrade över riskfyllda berg och rullade ner för sandbanker.

Hur det känns att vara tillbaka bland studieböckerna? Suck.