Det här vädret går mig på nerverna. Alla guideböcker och internetsajter säger detsamma, Perth ska vara den soligaste staden i hela Australien. Och jo, så är det oftast. Men nej, inte det här året. För ser ni, september 2009 råkar vara den regnigaste septembermånaden sedan 1915, alltså nästan hundra år tillbaka.
Samtidigt har folket där på östkusten, lyckostarna i Melbourne och Sydney, fått uppleva en unik värmebölja med tanke på årstiden. Vänta till sommaren, säger alla. Då blir det hett. Kanske, men det är inte hettan jag längtar efter, bara känslan av att vakna upp till vackert väder, så man kunde unna sig en dag eller två vid någon av Perths världskända stränder (stadens absoluta stolthet).
Jag har funderat mycket på Perth den senaste tiden. Senast igår tangerade vi samtalsämnet, men några stop australiensiskt öl framför oss, på en mysig liten bryggerikrog i hjärtat av Fremantle. Välkommen till världens mest isolerade stad! Närmaste civilisation med utbyggd infrastruktur ligger 2 000 kilometer härifrån. Som att köra bil från Helsingfors till ... hm ... Genève i Schweiz. Inte något man gör varje vecka.
Så hurudant är Perth? En storstad, ja. En liten stad, ja. I hela västra Australien (WA) bor kring 2 miljoner, varav 1,4 är bosatta i Perth. Men själva stadskärnan är liten. Istället är invånarna bosatta i små och stora förorter som täcker in en rätt stor areal.
Vi/jag/mitt dagliga liv befinner oss i Murdoch. Att åka in till "city" är oftast ett projekt i sig och inget man tar sig för dagligen. Det är krångligt. Bussen går typ en gång i timmen, och tåget måste man alltid vänta på.
Så vad gör vi? Tja, studerar. Sitter instängda i våra rum och skriver essäer, har möten i biblioteket för att diskutera kolindustrins framtid, läser på tenter och streckar under ord och meningar och klottrar ner små anteckningar i marginalen.
Jag läser bäst ute på balkongen, vilket i praktiken innebär mindre tid för studier och mera tid för en massa intressanta pratstunder med storrökaren Tom. "Princess Diana", står det mitt bland några anteckningar om biodiversitet. Jag minns att vi talade om henne, Tom hade träffat henne då han var liten.
Bland materialet om Abraham Lincoln har jag funderat på livet efter döden, Adam och Eva och himmelriket. Vi talade om de två änglarna som besöker muslimerna i graven, efter att ha snubblat in på ämnet efter en dålig vits i Toms mammas Reader's Digest.
Och allra bäst, på sidan 169, står det: "Sometimes life couldn't be better ... goda minnen och goda vänner lever man länge på :) och lite solsken". (obs! då sken solen)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Nog kommer solen ska du få se!! Kan trösta dej med att här i Pernå skiner nog solen, det är ca 17 grader, lingonskörden är enorm men i skogen kryllar det av älgflugor. Man behöver bara tänka på ordet "skog" så har man ett dussin på sig, så det med det sköna vädret! Och gräsklipparen strejkar... och skall trots söndag snart på jobb...kram mam
SvaraRaderaNu regnar det igen... Det har regnat varje dag här i september! Och Perth ska vara den solsäkraste staden i hela landet. Men okej, vi har inga älgflugor :)
SvaraRaderaOch det skall du vara glad för! (att det inte finns älgflugor). Efter en timme i skogen har man tjugo i huvudet. Och nu regnar det här också. Och dessutom blåser det. Och det är kallt. Bara så du vet.
SvaraRaderaHoppas allt e väl med dej kusin!
Här på östkusten vaknar man upp i ett inferno av röd sand. Ganska mäktigt. Tyvärr missa jag de allra rödaste stunderna med ca en halv timme. Typiskt. Och nu är det klart igen som om inget hade hänt.
SvaraRaderaFörstår frustrationen med regnet. Här får man åtminstone vara frustrerad i sol. :)
idag har vi vackert solsken i Helsingfors, men det blåser så man tror att man själv flyger med. Njut av tillvaron där, solen kommer nog säkert fram när som helst :) Kram Litte
SvaraRadera