En paus i resandet

En typisk tisdagkväll. Det är kaos i lägenheten, vilket ungefär betyder att vi socialiserar. Jag har en paus i studierna, efter att ha suttit uppe halva natten för att gå igenom ett tusental australienska företag på jakt efter ett scoop för vår journalistkurs. Farah bjuder på glass, Yibing steker plättar, Toms mammas två råttor har invaderat vardagsrummet, musiken ekar från duschrummet.

Det kunde inte vara mer träffande, då Jade Ewens It's My Time tränger genom väggarna:

"I’ve been down, down so long
But those days are gone now
I’ve got the will, I’ve earned the right
To show you it’s my time tonight"

Vädret har svängt. Vi hade över 30 grader i helgen, samma helg som festivalen One movement firades i Perth. Hela Esplanadparken intogs av musik, solsken och glada människor. Jag spenderade lördagen bland folkmassorna, och ägnade söndagen åt att cykla runt staden längs med floden. Mötte familjer på söndagspicknick, båtfolk på väg ut på sjön, tävlingsseglare i sina jollar, flanerande stadsbor och trevliga medcyklister.

Såg mer av staden än jag sett under mina knappt tre månader här. Samtidigt var det skönt med en ledig helg. Det har varit rätt mycket resande på sista tiden. De senaste veckorna har jag spenderat fem härliga dagar i sydvästra hörnet av Australien, två underbara solskensdagar på Rottnest Island och fem heta dagar uppe i Broome.

Broome var ett riktigt äventyr. Så hett att jag sov under stjärnorna, så vackert att jag fyllde min kamera alltför snabbt, så laidback att jag klarade av att ligga på stranden nästan en hel dag med min bok utan att bli rastlös.

Mitt resesällskap anlände på fredagen och då bar det av ut i outbacken. Den riktiga outbacken med krokodiler, heliga aboriginska landskap och olidlig hetta. "Stick ut handen genom bilfönstret och du möts av en hårtorkshetta", beskrev Martin.

Samma kväll då vi återvände till Perth var det 14 grader i staden. Men det är, tack och lov, historia. Jag saknar inte snön därhemma, inte just nu i alla fall.

Utöver resandet har vi har fullt upp med skolprojekt, utställningar, middagar, vardagsgöranden och annat sådant som man gör när man njuter av livet.

... och äventyr!

Tre veckor efter första studielovet belönades vi med en "ledig" vecka till. Alla flitiga studerande ägnar sig åt att studera, medan alla flitiga äventyrare ägnar sig åt att äventyra. Endel försöker göra båda samtidigt.

Det här är Malte och hans 4WD, som förde oss runt hela Australiens sydvästra udde under fem fina dagar.

Via Bunbury, till Margaret River, Augusta, Pemberton, Denmark och Albany.

Vi simmade i de största vågorna någonsin.

... och klättrade i grottor och träd.

Ett stort land har stora träd.

... och träd som är över 60 meter höga (dem kan man promenera över).

En dag blev vi blöta, men å andra sidan hittade vi den mest galna 4WD-vägen över helt fantastiska sanddyner.

Nere vid västra Australiens sydligaste udde var det blåsigt. Fortsättning följer, måste resa till Broome häremellan.

Vardag ...

Det har slutat regna! Oktober ser ut att bli början på det som snart kan kallas australiensisk sommar.

Vi har en ny espressomaskin i vår lägenhet.


Har varit kulturell och besökt WA:s museum.


Hälsat på hajar (fler bilder i fotoalbumet).

Sett solen och regnbågen i Fremantle.



... och alltid återvänt hem.

Inget nytt under solen

Det här vädret går mig på nerverna. Alla guideböcker och internetsajter säger detsamma, Perth ska vara den soligaste staden i hela Australien. Och jo, så är det oftast. Men nej, inte det här året. För ser ni, september 2009 råkar vara den regnigaste septembermånaden sedan 1915, alltså nästan hundra år tillbaka.

Samtidigt har folket där på östkusten, lyckostarna i Melbourne och Sydney, fått uppleva en unik värmebölja med tanke på årstiden. Vänta till sommaren, säger alla. Då blir det hett. Kanske, men det är inte hettan jag längtar efter, bara känslan av att vakna upp till vackert väder, så man kunde unna sig en dag eller två vid någon av Perths världskända stränder (stadens absoluta stolthet).

Jag har funderat mycket på Perth den senaste tiden. Senast igår tangerade vi samtalsämnet, men några stop australiensiskt öl framför oss, på en mysig liten bryggerikrog i hjärtat av Fremantle. Välkommen till världens mest isolerade stad! Närmaste civilisation med utbyggd infrastruktur ligger 2 000 kilometer härifrån. Som att köra bil från Helsingfors till ... hm ... Genève i Schweiz. Inte något man gör varje vecka.

Så hurudant är Perth? En storstad, ja. En liten stad, ja. I hela västra Australien (WA) bor kring 2 miljoner, varav 1,4 är bosatta i Perth. Men själva stadskärnan är liten. Istället är invånarna bosatta i små och stora förorter som täcker in en rätt stor areal.

Vi/jag/mitt dagliga liv befinner oss i Murdoch. Att åka in till "city" är oftast ett projekt i sig och inget man tar sig för dagligen. Det är krångligt. Bussen går typ en gång i timmen, och tåget måste man alltid vänta på.

Så vad gör vi? Tja, studerar. Sitter instängda i våra rum och skriver essäer, har möten i biblioteket för att diskutera kolindustrins framtid, läser på tenter och streckar under ord och meningar och klottrar ner små anteckningar i marginalen.

Jag läser bäst ute på balkongen, vilket i praktiken innebär mindre tid för studier och mera tid för en massa intressanta pratstunder med storrökaren Tom. "Princess Diana", står det mitt bland några anteckningar om biodiversitet. Jag minns att vi talade om henne, Tom hade träffat henne då han var liten.

Bland materialet om Abraham Lincoln har jag funderat på livet efter döden, Adam och Eva och himmelriket. Vi talade om de två änglarna som besöker muslimerna i graven, efter att ha snubblat in på ämnet efter en dålig vits i Toms mammas Reader's Digest.

Och allra bäst, på sidan 169, står det: "Sometimes life couldn't be better ... goda minnen och goda vänner lever man länge på :) och lite solsken". (obs! då sken solen)

"Up at 6, go by 7"

Jag vaknade i morse någon minut över 6, två timmar före väckarklockan. Klarvaken, förvirrad, borttappad bland lakanen. Var är sovsäcken? Soluppgången? Terry, tältet, slamrandet av koppar och fat, ljudet av dragkedjor som öppnas i tälten runt omkring. Spridda skratt, morgonsömniga läten, suckar, fnitter ...

Den här måndagsmorgonen ligger jag ensam i min säng, med fördragna gardiner och omgiven av total tystnad, endast 24 timmar sedan jag låg inbäddad i sovsäcken vid lägerelden, blickades upp mot stjärnhimlen. Röken från gårdagens brasa snurrar runt i luften, askan pyr fortfarande. Vi har övernattat under stjärnorna, medan några sökt härbärge i fårhuset eller i ett uppslaget tält. Terry har dukat upp för frukost, flingor och bröd och det där eländiga jordnötssmöret som amerikanerna frossat i under hela resan.

Tio dagar i den australiensiska outbacken är över. En resa fylld av röd jord, vattenfall, trånga klyftor, saltvatten, snäckor, korallrev, kängurun, vilda djur, otroliga vyer och mycket skratt. Vi färdades närmare 4000 kilometer i en liten skumpig buss med countrylåtarna skvalande ur högtalarna. Stannade vid små roadhouses och laddade batterierna med kaffe och snacks. Snorklade runt bland sköldpaddor och korallrev, hoppade ner för klippor och landade i djupa vattenhålor, klättrade över riskfyllda berg och rullade ner för sandbanker.

Hur det känns att vara tillbaka bland studieböckerna? Suck.

På väg norrut

Checklista: Sovsäck, insektmedel, solglasögon, pannlampa, myggnät för ansiktet, hatt, sandaler, solkräm + 30, ipoden, mycket böcker och litervis med vatten! Jag är redo för äventyret.

Vi har studerat i fyra veckor och är därför ytterst välförtjänta av en vecka ledigt. I dag lämnade jag in min första essä på sex sidor, ett "högkvalitativt" akademiskt arbete om hållbarhet, klimatförändringar och ... mycket mer. Har jobbat på essän i flera veckor utan att egentligen komma nånstans. Men i förrgår förstod jag äntligen själva frågan och då bara strömmade texten fram på tangentbordet (med lite modifiering). Så nu ligger essän i en liten box utanför professorns rum nr 2.0.91nånting på tredje våningen i något som kallas ISTP-flygeln i östra delen av Social Science-byggnaden mitt emot Economics and Business-komplexet.

Vädret har blivit bättre. Men någon desto mera sightseeing har det inte funnits tid för. Jag besökte East Perth och ABC-studion i fredags för att delta i ett seminarium om journalistikens framtid. Kändes skönt att få umgås med lite businessfolk emellanåt. Slipsar och kavajer och parfym och högklackat.

Och i dag har jag förberett mig inför tio-dagars resan upp till nordvästra Australien. Vi kommer att färdas 4000 km i buss, så jag försöker febrilt komma på ett sätt att hålla ipoden laddad under hela resan (varför finns det ingen ström i ödemarken??). Kristin kom över på lite choklad och te för att säga hej då. Mina rumskamrater påstår att de kommer att sakna mig, haha!

Byket är rentvättat, skorna nerpackade, kameran tömd på gamla bilder, kylskåpet tomt. Nu återstår bara några timmars sömn och sedan avfärd tidigt i gryningen.

En månad avklarad

Det regnar fortfarande! I medeltal fem minuter per timme. Men tillräckligt för att skrämma bort folk från uteaktiviteter. Så vad gör man?

a) Ordnar vin- & ostkväll med sina vänner.

b) Förundras över sina förtjusande rumskamrater.

c) Spelar korgboll. Helst då det är uppehåll.

d) Testar Didgeridoo (utan framgång).

e) Avnjuter Fish (& Chips) at Cicerellos i Fremantle.

f) Lär sig Tysklands geografi. But why??

g) Deltar i frågesporter om allt och inget.

h) Konstaterar att hundägarna här får understöd av staten.